Ideer om frihet
Forsiden
Artikler
Diverse
Social rättvisa - det stora bedrägeriet
Bärtil Hägmann
Social rättvisa er "ett semantisk bedrägeri av samma skrot och korn som folkdemokrati". Morlaliska förtjänster kan inte avgöras objektivt. Avundsjuken hos dem som ansträngt sig utan resultat är fullt förståelig, men den motarbetar det almänna bästa. Genom sin önskan att vilja bryta ned den marknadsekonomi som garanterar männeskeligt vältstånd i själva verket, är den ett allvarligt hot mot civilisationen.

I den svenska socialdemokratiska tidningen Aftonbladet kunde man året före 1991 års val läsa om social rättvisa och fördelningspolitik. I Aftonbladets ledare den 28 juni 1990 heter det:

"Nu måste fördelningspolitiken stå i centrum för det politiska arbetet, sa statsministern ... Liksom behovet av tydligare politik, med rättvisa och solidaritet som grund och fördelningsfrågorna i främsta rummet."(1)

I samma nummer av tidniningen skriver Västeråsbiskopen Claes?Bertil Ytterberg om att det behövs maximilöner i Sverige:

"Vi har i Sverige ... utvecklat ett speciellt rättsmedvetande, där vi menar att det i slutändan ska finnas en kaka som ska fördelas så rättvist som möjligt."(2)

Ytterberg vill införa en moralisk maximilön
Aftonbladets rättvisedeklarationer sammanföll med utgivningen på svenska av ekonomen och nobelpristagaren Friedrich Hayeks bok Det stora misstaget ? Socialismens felslut (3). Som tänkare har Hayek jämställts med de verkeligt stora filosoferna: Adam Smith, Bentham og John Stuart Mill. Han är konservatismens og liberalismens store förnyara under 1900?talet även om han inte vill beteckna sig som konservativ själv. Tyvärr är Hayek inte representerad med särskilt många böcker på svenska, kanske just på grund av det som biskop Ytterberg kallar "det speciella svenska rättsmedvetande", som inte är något verkligt rättsmedvetande.

Professor Hayek har behandlat felsutet social rättvisa redan i en bok från 1976, som inte finns utgiven på svenska ? The Mirage of Social Justice ? men han berör likafullt i den ursprungligen 1988 utkomna boken "social rättvisa" som "ett semantiskt bedrägeri av samma skrot och korn som folkdemokrati". (4) Men "social" i uttrycket skulle egentligen vara "antisocial". Morlaliska förtjänster kan inte avgöras objektivt. Avundsjukan hos dem som ansträngt sig utan resultat är fullt förståelig, men den motarbetar det almänna bästa. Ytterberg och andra utgör genom sin önskan att vilja att bryta ner den marknadsekonomi som garanterar mänskligt välstånd i själva verket ett allvarligt hot mot civilisationen.

Vad är rättvisa?
Rättvisa är något som har med mänskligt handlande att göra. Det är en morlaisk term och bara människors gärningar kan vara morlaiska eller omoraliska, rättvisa eller orättvisa.

Det andra sättet att använda termen rättvisa är att hänföra till fördelningen av ting mellan människorna. Det är här termen social rättvisa kommer in i bilden. Man talar också om omfördelning eller fördelningspolitik. Med det menar man att en viss fördelning av förmögenhet, inkomst eller annat gods mellan medlemmarna i ett samhälle är mer rättvis.

Men tanken på social rättvisa är i ett fritt samhälle nonsens. Där är det i verkligheten en kombination av skicklighet och tur som avgör var varje individ placeras på inkomst? och förmögenhetsstegen. Det är en process som ingen kan kontrollera. Självfallet bör det finna korrigeringsmöjligheter för de som misslyckas totalt eller blir sjuka, ett skyddsnät som fångar upp de som faller genom utan egen förskyllan.

Hayek gör gällande att social rättvisa har stora likheter med en beteckning som häxa. Häxan är liksom social rättvisa beteckningen för något som inte existerar.

Att bestämma resultatet före matchen.
Att försöka åstadkomma social rättvisa genom omfördelning av inkomster och förmögenheter är som att bestämma resultatet av en fotbollsmatch i förväg. Före en match bestämmer man inte vilket resultat som är rättvist. Matchen skall spelas just, efter reglerna med så litet ojustheter som möjligt. Det skall vara en fair match. Det skulle emellertid bli meningslöst att spela fotboll om förlorarna varje gång skulle kräva att resultatet ändrades. Hur skulle spelarna överhuvudtaget kunna spela om slutresultatet var föutbestemt.
Felslutet att betrakta samhället som en individ
Kravet på social rättvisa bygger på den felaktiga grundsatsen att samhället är någon slags person som fördelar belöningar. Hayek säger här:

"... ordet social utgår från att det finns kända och gemensamma mål bakom samhällsaktiviteterna, men definierar dem inte. Man antar helt enkelt att samhället skall lösa konreta uppgifter som alle känner till och alla godtar och att samhället skulle dirigera alla enskilda medlemmars handlinger för att uppnå dessa mål."(5)

Men samhället är inte en enda individ som arbetar mot ett enda mål och det finns inte någon enighet om några gemensamma syften.

Samma inkomster för alla?
Ingen anhängare av social rättvisa tror att det är möjligt att ge alla samma lön. Det skulle uppmuntra lättja. I stället tycks man på socialistisk håll tro att man kan nå social rättvisa och jämställdhet genom att varje individ bedöms efter sitt värde för samhället. Återigen har vi ett exempel på att samhället betraktas som en individ som drar nytta av våra bidrag till honom. Men hur är det möjligt att fastställa socialt rättvisa löner? Det viktiga i en fri marknadsekonomi är att lönerna bestäms av hur många som erbjuder sina tjänster, antalet som efterfrågar dem och vilket behov köparna av tjänsterna har av dem. Resultatet är varken rätt eller felaktigt, rättvist eller orättvist, det är bara ett ekonomiskt faktum. Men det ger i viss utsträckning en idikation på det värde vissa tjänster har för individen i en fungerande marknadsekonomi.
Hur värderar man förtjänst?
Social rättvisa förutsätter också att det går att värdera förtjänst. Men det är helt enkelt inte möjligt. Markanden är inte rättvis eller orättvis. Att hävda det är detsamma som att göra gällande att en sten kan vara moralisk eller omoralisk. Tesen att det finns social rättvisa bygger på missuppfattningen att det finns något som heter verklig eller absolut rättvisa i samhället.
Social rättvisa är antisocial
Hayek har ägnat omfattende studier åt att försöka förklara orsaken till misuppfattningen att det finns social rättvisa. En källa till felslutet är att man hävdar att marknadsekonomi leder till att vissa får det sämre ekonomiskt. Industrer går i konkurs och människor blir arbetslösa. I en väl fungerande marknadsekonomi är ett företags misslyckande en varning till de anställda. Det är en indikation på att man bör lämna de mindre lönsamma industrierna och gå över till mer lönsamma. Man bör erbjuda sine tjänster där det finns ett behov för dem. Den andra viktiga källen till felslutet social rättvisa är utan tvekan ren avundsjuka. Det motivet är ofta kamouflerat och man medger aldrig från socialdemokratiskt håll att det skulle vara ett motiv. Hayek citerar här John Stuart Mill, som ansåg att avundsjuken "var den mest antisociala och ondskefulla passionen av alla." (6) I ett annat Hayekcisat dras därför slutsatsen att "en stor del av vad som i dag anses vara socialt är i ordets djupare betydelse fullständigt och genomgripande antisocialt." (7) En tredje tänkbar förklaring till missförståndet social rättvisa anser Hayek vara framväxten av stora löntagargrupper, som inte förstår hur marknaden fungerar.
Omfördelningen stryper tillväxten
Förutsättningen för mänskeligt välstånd är ekonomisk tillväxt. Det betyder en ökad andel av välståndet för alla. En viktig förutsättning för tillväxt är att det finns stora grupper förmögna i ett land. Deras höga inkomster och förmögenheter gör det möjligt för dem att pröva nya produkter. Det skapar i sin tur efterfrågan på dessa produkter. Att varje människa i de industrialiserade länderna har råd med en bil, en radio, en TV?apparat eller ett kylskåp och att hon kan flyga till semestermålet beror på att det från början fanns et fåtal som kunde tillåta sig dessa lyxprodukter och lyxtjänster. Försöker man genom omfördelning i samhället avskaffa höginkomsttagarna försvinner denna viktiga förutsättning för tillvaxt.
Lika möjligheter för alla ? en mardröm?
Den negativa socialdemokratiska inställningen till arv av förmögenheter bygger på tanken att alla skall ha samma start i livet. Men det är självfallet en utopisk omöjlighet. Men att ta från förmögna föräldrar och ge till mindre lyckligt lottade föräldrar för att åstadkomma rättvisa skulle vara en teknisk omöjlighet. Planeringen och genomförandet av denna väldiga samhälleliga operation skulle skaka samhället i dess grundvalar. Även om man tog barnen från föräldrarna i tidig ålder för att uppfostra dem i stattiga institutioner skulle det visa sig vara omöjligt att uppnå jämstäldhet och social rättvisa. Vissa statliga barnistitutioner skulle ha skickligare anställda än andra. Närheten till storstäder skulle ge fördelar. Hur attraktiv utopin om fullständig jämställdhet än vore skulle genomförandet skapa en ohygglig förtryckarstat. Sanningen är att en tvångsvis genomförd jämställdhet skulle innebära att en allsmäktig stat skulle tvingas behandla människor olika för att nå det önskade målet. I New Studies har Hayek skrivit:

"Att upptäcka betydelsen av vad som kallas social rättvisa har varit en av mina huvudsakliga sysselsättningar i över tio år. Jag har misslyckats med det eller snarare kommit till slutsatsen att denna fras inte har någon som helst mening i ett samhälle bestående av fri individer." (8)

Referanser
1) Aftonbladet, 28/6/1990.
2) Ibid.
3) Stockholm, Ratio, 1990.
4) Hayek bygger här på ett uttalande av Charles Curran i ett inlägg i Spectator, 6/7/1958.
5) Hayek, Friedrich. (1967). Studies in Philosophy, Politics, and Economics. London, s 242?243. Något tidigare skriver Hayek (s 238): "ordet "social" har blivit ett adjektiv, som berövar varje sats en klar betydelse och formulerar den till nogåt obergränsat elastiskt, där meningen alltid kan förvanskas om den blir oacceptabel...".
6) Millcitatet förekommer i flera Hayekböcker: Hayek, Friedrich. (1960). The Constitution of Liberty. London, s 93. Hayek, Friedrich. (1976). Law, Legislation and Liberty. VOl 2 The Mirage of Social Justice. London, s98. Hayek, Friedrich. (1967). Studies in Philosophy, Politics and Economics. London, s 245.
7) Hayek, Friedrich. (1967). Studies in Philosophy, Politics, and Economics. London, s 247.
8) Hayek, Friedrich. (1978). New Studies in Philosophy, Politics, Economics and the History of Ideas. London, s 57.
David Kelly er filosof og leder for Institute for Objectivist Studies (nå ObjectivistCenter). Han har utgitt en rekke bøker. Artikkelen er bygget på et foredrag hold på Libertarian Internationals konferanse i Helsingør i 1991 og oversatt av Jan Sommerfelt Pettersen.
Hentet fra Ideer om frihet nr 3-6, 1992.